|
Den 9 juni 1974 hade ett antal förtryckta svenskar tröttnat på den imperialistiska och förtryckande svenska staten och på Medborgartorget i den nyutropade staten Nissedonien konstituerades landet. Redan från början skulle den perfekta demokratin byggas, vilket i första ledet innebar att alla skulle hetta Nils eller Nilsa och kallas Nisse eller Nissa. Det senare blev också namnet på landets huvudstad, som en hyllning till nissedonskorna. Att alla hette Nisse eller Nissa visade också att det rådde en total jämlikhet i nationen. Till president valdes Nils N Nisxon, vilken utsåg sin första regering, bestående av premiärminister Nils N Nisselini, utrikesminister Nils N Nissinger och minister Nils N Nisser ‒ vilken så länge fick sköta alla andra poster. För att fira nationens bildande utbröt en gigantisk fest på Medborgartorget och regeringen spontanbildade det som skulle komma att bli Nissedoniens bästa band, "Nils rockers"! Världens främsta demokrati |
|
Nissedonien var redan från början predestinerat till att bli världens främsta demokrati. Det bärande regeringspartiet, Rationella Nationella Socialistliberalerna, omfattade alla invånare, vilka därmed hade en röst och därför offentliga val var fullständigt onödiga. Redan från början bestämde också regeringen, å folkets vägnar, att Nissedoneien helt skulle vara i avsaknad av förbud. I hela landet fanns bara tillstånd. T ex tillstånd att lyda regeringens order, tillstånd att dyrka statschefen, tillstånd att skvallra på den som inte följde tillstånden, tillstånd att repatriera sig i statlig vård för dem som inte levde upp till tillstånden, m m. I Nissedonien fanns det inte heller några förbud. Allt var tillåtet ‒ bara man inte skadade någon ordentligt (lite måste man ju tåla) ‒ om blott det var ömsesidigt. Sålunda var Nissedonien t ex den första |
|
Högtidligt möte på regeringsnivå. Till höger sedermera justitieminister Nisk, sedan kejsarpresidenten, excellensen Nissinger, excellensen Nisser samt excellensen Nisselini. |
|
drogliberala staten i världen och därför valde man cannbisbladet som nationalväxt. (Vid julfirandet brukade marijuanaplantor hängas upp och ned för torkning i taket och beklädas med julgranssaker). Nationaldryck var alkohol och det var ett utbrett tillstånd att inte vara absolution- eller nykterist. En statsomvälvning Inte ens i de mest perfekta demokratier är alla invånare nöjda och först kom en omvälvning i regeringspartiet, NSL/(r)NSL. Därefter insåg regeringen att landet måste följa tidsströmmen och därför skapades det främsta statsskickat i världen, kejsar-republiken, vilket tillfredsställer både republikanen och monarkisten. Följaktligen upphöjdes president Nils N Nisxon till kejsarpresidenten Nils N Bonissar-Nisxon. |
|
Idrottsnissedonien Naturligtvis är Nissedonien en stor idrottsnation. Den främsta idrotten är bordshockey, tätt följt av ölhävning, punschdrickning och pussel. Ankaret i den senare idrotten var utrikesminister Nissinger, även om kejsarpresidenten och premiärministern kämpade hårt för att ta en plats i landslaget. Minister Nisser var också en stor idrottsman. En stor sport är också bakfyllefäktning. Ett sant manligt nöje som syftar att återgjuta mod och styrka i arm och barm. Det har hänt att premiärministern och andra fuskat bort sitt deltagande i detta. Däremot aldrig i den Preussiska marschen, vilken genomförs under sammankomsterna. Nissobelpriset 1977 instiftades det prestigefyllda Nissobelpriset vilket inte har delats ut årligen. Senast det delades ut gick det till en av den nya generationens Nissedonier, Nils N Nischa, för tapperhet i skådespeleri. Fantastiskt föreningsliv Nissedonien har också ett fantastiskt föreningsliv och motsvarigheten till andra nationers Frimurare är de Nissedonska Badbiffarne. Liksom den europeiska föreningen är föreningen grundad i religion, nämligen Nislam, och syftet är att främja andlig och kroppslig hygien, samt att låta byxorna falla. Liksom Frimurarna är medlemskapet |
|
Kejsarpresidenten och Nissedonska tränar inför Pussel-VM. |
|
Medborgartorget i Nissedonien. |
|
hemligt, men det ryktas att kejsarpresidenten och excellenserna äro medlemmar. Kvinnor äga tillträde om de äro byxlösa. En annan viktig organisation i nationen är FFAFFG (Föreningen För Absolut Frihet För Gotland) som knutit Nissedonien åtskilligt närmre denna ö. Så nära att ön, utan att kanske själv vara medveten om det, delvis kommit att |
|
bli del av den stora Nissedonska nationen. I en hemlig enklav på norra Gotland hissas den Nissedonska flaggan och längtan till den Nissedonska nationalgemenskapen demonstreras öppet. Visst motstånd bjuds av vissa infödingar, som t ex den ökände ”Fole-Leifen”. Försvar Inofficiell överbefälhavare är den s k ”Ceremonimästaren”. Denna titel kommer sig av att det Nissedonska försvaret är så hemligt att Nissedonierna inte ens själva vet vad det består av. Ceremonimästaren drillar det Nissedonska folket i Preussisk marsch och rysk krypning. Ulandsprogram Nissedonien har också ett omfattande program för utvecklingshjälp till U-länder, t ex: Mera fika i Amerika Handskar till danskar Kyssar åt ryssar Mer fjong i Chittagong |
|
Ceremonimästaren |
|
Den unga generationen Den Nissedonska nationalfäderna börjar nu bli till åldern komna, men i sann Nislamsk anda har de uppfyllt världen och ynglat av sig med en ny och livskraftig Nissedonsk generation som visserligen har föga utsikt till att få trampa de verkliga Nissedonska ängderna, men de kämpar för det. T o m sönerna till dissidenten Arne Kånnjack, Nils N "Pigge" och Nils N "Gnidde" Nise kände att de var sanna Nissedonier och "Gnidde" startade ungdomsförbundet i (r)NSL. En lysande framtid Med tryggad återväxt kommer otvivelaktigt Nissedonien att gå en lysande framtid till mötes. Det enda hindret är det förtryckande, intoleranta och imperialistiska Sverige. På grund av detta lands repressivitet måste alla ansikten på bilderna på denna sajt dimmas till oigenkännlighet, för om svenska SÄPO skulle kunna identifiera personerna skulle de ögonblickligen fängslas. Dissidenter Trots att Nissedonierna är världens lyckligaste folk finns det någon enstaka dissident. Den mest framträdande är Arne Kånnjack, som t o m dristade sig att starta ett med Nils rockers konkurrerande dansband: Petter Niklas'. Usch och fy vilken otrevlig typ! Ville inte ens kalla sig för sitt Nissedonska namn. |
|
Hell kejsarpresidenten! Ett djävla hallabalou |
|
Nissedonien var levnadsglädjens nation och därför var det fest nästan hela tiden. Det hände att grannarna klagade, men på det stora hela var även omgivningen nöjd. Självklart ville alla hotta människor vara nissedonier, men regeringen var tvungen att vara lite restriktiv med vem man släppte in i nationen. Särskilt goda relationer hade man med Spanien – även om man naturligtvis tog avstånd från den vidriga diktaturen – och åtskilliga flak ”Vino tinto” importerades. Det enda svenska som inmundigades var punsch, när regeringen med inbjudna gäster hade högtidligare sammankomster. I slutet på en sådan sågs presidenten (han hade ännu inte upphöjts till kejsarpresident) och premiärministern visa sin entusiasm över samma dryck, då de sittandes i den Nissedonska bastun halsade ur en flaska Caloric. Något som ledde till att den senare fick en årslång allergi mot nationaldrycken och avstod. (Vilket ju visar att presidenten var hårdare än premiärministern. Men hårdast var blott-tullmästaren Nisse Wallniss, vilken klarade av att övernatta i den Nissedonska bastun. En närmast lika hård prestation var sedermera justitieministerns genomförda ryska krypning i ensam majestät efter samma sammankomst ‒ sedan resten av herrarna trillat omkull.) Religion
Naturligtvis har Nissedonien religionsfrihet, men alla medborgare har tillstånd att vara tvungna att bekänna sig till statsreligionen, Nislam. Andra trosbekännare har tillstånd att strikt hålla sig utanför landets gränser. Den repressiva svenska staten intervernerar
Naturligtvis kunde inte den repressiva svenska staten acceptera att det fanns en nation med lyckliga och harmoniska invånare – och dessutom en perfekt demokrati – inom dess gränser, så bara tre år efter Nissedoniens utropande skickade svenskarna in sina stormtrupper, de berömda Familjebostäders, för att fördriva Nissedonierna från fosterlandets ängder. Men trodde de svenska förtryckarna att de krossat Nissedonien så trodde de fel. Istället gick nationen i exil i flera celler och regeringen utökades. En nation i exil De svenska imperialisterna trodde att den Nissedonska nationen skulle dö i och med att stormtrupperna ockuperat det ursprungliga Nissedonska, geografiska området, men där hade de fel. Istället uppstod motståndsceller på flera håll, som t ex Midsommarkransen och i Gamla stan. Den Nissedonska motståndsandan var obruten och tvärtom så utvecklades nation. Kröningen I och med den svenska aggressionen tvingades kröningen av kejsarpresidenten förläggas till motståndscellen i Midsommarkransen, där den avhölls under stor hallabalou 1 april 1978 ‒ trots den svenska säkerhetspolisens försök att stoppa evenemanget. Det Nissedonska folket jublade åt dess älskade kejsarpresidents upphöjelse och alla var eniga om att Nissedonien var världens främsta land. I kraft av sin upphöjelse upphöjde kejsarpresidenten sig själv och sin regering till riddare av Nissedoniens främsta orden, (s)prutt-orden. Och naturligtvis spelade "Nils rockers". Kejsarpresidenten tilltalas "ers presitet". Nya ministrar Fler och fler kände det svenska förtrycket och önskade ansluta sig till den formellt sett illegala nationen Nissedonien. I anda med statsreligionen utsågs en fertilitetsminister, Nils N Nissar och senast har en justitieminister, Nils N Nisk utnämnts. |